Mina Darlings!

Er egen Fluffbabe Blondie var inbjuden att tala nÃ¥gra ord om Fluffbabes pÃ¥ pressläppet av en fantastisk bok – Mama Gena och de kvinnliga konstarterna, skriven av new yorkförfattaren Regena Thomashauer. Boken var – som sig bör – knallrosa. Bara det gjorde att jag kände mig som pÃ¥ min mammas gata.

Till det här ”skryt-eventet” som förläggaren hade valt att kalla det, kom ett 50-tal härliga kvinnor i varierande Ã¥lder. Under kvällen skulle alla skryta om sig själva och berätta om nÃ¥got de var stolta över. ”Det här tar väl inte sÃ¥ lÃ¥ng tid”, tänkte jag. ”Det är ju inte mÃ¥nga som ställer sig upp och berättar nÃ¥got personligt om sig själva. Dessutom nÃ¥got som kan betraktas som skryt.”

Hur fel hade inte jag? SAMTLIGA 50 kvinnor mer eller mindre slogs om att fÃ¥ delge oss andra deras skryt! Det var fantastiskt. Nu är de förstÃ¥s vana att prata och ”peppa” varandra till stordÃ¥d, eftersom nästan alla var medlemmar i nÃ¥gon kvinnogrupp, som sagt. Men ändÃ¥. Jag var djupt imponerad. Verkligen.

När det var min tur att prata om Fluffbabes och vÃ¥ra tankar och idéer, slog det mig att den här kvällen pÃ¥ mer än ett sätt kommer att pÃ¥verka hela företaget. Det sa jag ocksÃ¥. Jag vet inte om de trodde mig, men jag lovar – minnet av den här upplevelsen kommer inte att försvinna.

Och vad var det jag såg? Jag såg ett stort gäng kvinnor, som till synes inte hade så mycket gemensamt, men som delade den styrka som genomsyrar hela Fluffbabes. Som vågade vara vackra, kloka, galna, djupsinniga och ytliga.

Och som älskade champagne…!

Jag är bedårad.

Er egen Fluffbabe Blondie

Som nybliven Fluffbabe har jag fått äran att blogga om min första glamorösa och fluffiga upplevelse.

Jag träffade Fluffbabe Blondie på släppet av boken ?Mama Gena?, som Blondie skrev om tidigare. Borden dignade med snittar och champagne, vilket blev en schysst mix med den esoteriska atmosfär vi befann oss i på Vattumannens bokhandel. Det blev en härlig förankring av det glamorösa i den andliga miljön och med ett häftigt överflöd av det goda livet och samtidigt en klar kontakt med den feminina kraften.

Fluffbabe Blondie inspirerade oss senare till att sätta guldkant på tillvaron ? i ALLA sammanhang! Och, jag förstod precis vad som menades med det då jag prövade den underbara Fluffbabes Body Butter med Marshmallowsdoft! Oj oj oj!! Tänk så enkelt! Bara genom att smörja in sig i en lyxigt rosa kräm känner man sig genast som en VIP-gäst i sitt eget liv. WOW!

Tisdagskvällen avslutades med en kvinnlig dans där vi uppmanades att sprida det varma och kvinnliga ljuset som vi bär inom oss. Vi skulle föreställa oss att ljus liksom sprutade ut ur bröstvårtorna (!) och att det spred sig till resten av världen runtomkring oss. Många fniss blev det, men det var en fantastiskt härlig känsla! Och, vilken effekt det visade sig ha?

För någon timme senare kändes det som om jag hade huvudrollen i en Hollywood-film! På väg hem i den mörka, råa och småkalla januarikvällen kände jag mig otroligt upplyft och stark. Så, när bussen åkte precis framför nosen på mig blev jag inte irriterad, trots att jag visste att jag skulle få vänta alldeles ensam på den öde hållplatsen i 15 minuter. Nej, jag tog bara lugnt och stilla upp min nyinköpta rosa (!) bok ?Mama Gena? och fortsatte att läsa. Visst hade jag haft en tanke på att min buss som jag såg stod parkerad på andra sidan vändplan, skulle komma och rädda mig från kuren vid busshållplatsen.

Och, som ett mirakel, hann jag inte ens läsa några meningar ur boken, förrän jag hör hur bussen startar motorn. Den backar sedan, krånglar sig förbi den buss som står parkerad framför. Sedan kör den runt vändplanen, glider upp precis bredvid mig, öppnar dörren och chauffören säger: ?Det är väl mycket skönare att sitta på bussen och läsa än att stå här ute i kylan. Eller hur??
Helt chockad av denna gentila behandling fick jag ändå fram ett: ?Tack så jättemycket! Det var verkligen snällt!?

Det enda som fattades när jag klev på bussen var en röd (eller kanske en rosa fluffig) matta.
Jag vet inte om det var ljuset från mina bröstvårtor som hade förtrollat busschauffören eller bara det att jag äntligen insett hur mycket jag egentligen var värd. Jag var värd att sitta varmt och skönt på bussen och läsa min ?Mama Gena?, under de 12 minuter som återstod av väntan innan avfärd.

Helt klart var i alla fall att jag för egen maskin hade lyckats framkalla lite glitter och skönhet i mitt liv. Det var den första av de oändligt antal guldkanter i mitt fortsatta liv som Fluffbabe!!

Ett jättetack till Fluffbabes för all inspiration!

Stora kramar Fluffbabe Zoë

(om du klickar pÃ¥ vÃ¥r lilla Darling Zoë’s länk ovan, sÃ¥ kan du se henne uppträda pÃ¥ Melodifestivalen – men kom tillbaka till oss sedan!)

Mina Darlings!

Jag har precis kommit tillbaka från Stockholm och måste berätta allt i tur och ordning. Det började med att jag, när jag klev av planet, insåg att det var HÅL på tån på mina strumbyxor. Ve och fasa. Ni vet hur obehagligt det känns när tårna liksom sticker ut och skaver i stövlarna?

Eftersom jag hade 10 minuter på mig innan jag skulle vara på Restaurang Prinsen, där jag skulle äta lunch med Fluffbabe Chic, rusade jag över Stureplan och in på min absoluta favoritbutik som säljer lyxiga underkläder:

”Darling, jag skäms, men HAR du strumpbyxor?” Detta visade sig vara en mycket relevant frÃ¥ga även om det är en underklädesbutik.

Den läckra kvinnan bakom disken – som känner igen mig mycket väl – slog händerna för ansiktet och sa: ”Nej, jag vill inte höra pÃ¥ dig! Varför vill du inte ha ett par läckra stay ups?” Hon drog förföriskt upp sin kjol och visade, förutom ett par välsvarvade ben, ett par otroligt läckra, svarta stay ups med spetskant.

”GÃ¥r inte”, sa jag och knäppte pÃ¥ samma sätt upp min kappa, där min MYCKET korta kjol fick henne att inse att strumbyxor var enda möjligheten.

”Jag är ledsen”, sa expediten, ”men vi HAR faktiskt inga strumbyxor i den här butiken”. När jag förklarade att detta var mycket olyckligt, eftersom det var hÃ¥l pÃ¥ foten, suckade hon, ryckte pÃ¥ axlarna och sa:

”Du fÃ¥r väl helt enkelt gÃ¥ till Twillfit”. Hon nickade in mot Sturegallerian.

”Nej, du, där gÃ¥r gränsen – dÃ¥ fÃ¥r jag hellre gÃ¥ med trasiga strumbyxor”, svarade jag trotsigt, medan vi bÃ¥da tvÃ¥ vek oss av skratt.

Vad säger ni flickor – vad hade ni gjort? Det var ju nämligen sÃ¥ att jag inte skulle hinna till Woolford-butiken vid Norrmalmstorg, och deras strumpor är de enda jag vill ha…

Fluffbabe Blondie (som Ã¥terkommer med mera info om resan om ett tag…)

Mina Darlings!

Usch. Champagnen är slut. Fluffbabes har varit i Paris och köpt in MASSOR av underbara fluffbabesaker till vÃ¥r söta shop. Det var helt fantastiskt att välja ut de riktiga godbitarna och tänka pÃ¥ er. Ni ska veta att det inte är lätt – det mesta här i världen är sannerligen inte speciellt ”fluffigt”, eller hur?

Hur som helst belönades vi varje kväll med mängder av champagne. Det spelade ingen roll var vi befann oss – champagnen flödade ymnigt och vi njöt av varje sekund.

Sista kvällen började vi inse att detta inte kunde fortsätta. Vi skulle komma hem och det skulle INTE stÃ¥ ett champagneglas var vi än satte oss. Vi sÃ¥g för oss hur vi liksom famlade i tomma luften när vi försökte greppa glaset, som inte var där…

En sorglig historia, men kanske även en Fluffbabe måste lära sig att inse att livet inte bara kan vara en fest. Ibland blir det vardag också.

Vad hÃ¥ller jag pÃ¥ med? Är jag inte riktigt klok? Förmodligen har jag drabbats av en feberchock. När de andra ”fluffisarna” läser det här kommer jag att fÃ¥ Ã¥ngra mig (och tvingas höra detta i evigheter).

Sorry boys and girls – jag föll ur ramen för ett ögonblick. Vi förtjänar champagne varje dag. Därför kommer det snart – till en shop väldigt nära dig – praktiska champagneflask-förslutare, sÃ¥ att vi ska kunna fÃ¥ Ã¥tminstone ETT glas varje dag!

Tycker ni att jag har rätt? Eller har jag kanske rätt?

Er egen Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Idag i Svenska Dagbladet stod det om en kille, som är munk och lever i kloster sedan 25 Ã¥r tillbaka. Tydligen var det en frÃ¥ga – ställd till honom av en annan munk för länge sedan – som hade fÃ¥tt honom att fatta detta i mitt tycke ganska drastiska beslut.

FrÃ¥gan var: ”Känner du att ditt liv har en djupare mening?”. När den här killen efter en rätt lÃ¥ng fundering, tvingades svara: ”Nej, egentligen inte”, kom han till en vändpunkt i livet. Och gick i kloster.

Nåja, det är väl OK, antar jag. Men när jag sedan läste att killen från början varit PRÄST så måste jag ändå undra:

1. Gör man inte större nytta för människor (= det är ju sådant som ger livet mening) som präst än inlåst i ett jädrans kloster där de knappt inte ens pratar med varandra?

2. Om svaret pÃ¥ 1 är ”ja” – hur dÃ¥ligt självförtroende har inte den här killen i sÃ¥ fall?

För min egen del måste jag säga att jag gör enormt stor nytta för andra. Hör bara här:

1. Jag tror att det finns minst 5 människor som är lyckligare för att jag finns i deras liv.

2. Jag tror att jag gör minst fem mer eller mindre okända människor litet gladare varje dag, för att jag pratar med dem och får dem att le eller skratta.

Som om det inte skulle räcka!

Eller har jag fel?

Den där killen borde tänka om, tycker jag.

Er egen Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Jag har väl aldrig delgett er mina Ã¥sikter om religion? Det är kanske inte heller sÃ¥ intressant, men i det här sammanhanget, när jag plötsligt fick för mig att berätta för er om min Ã¥sikt om Gud (som i min värld är nÃ¥got helt annat…) sÃ¥ kan det vara pÃ¥ sin plats att klargöra ett par saker:

För det första: jag avskyr av princip det mesta som har med religion att göra. Det skulle kunna vara sÃ¥ bra – jag tycker verkligen att människor kan behöva ha nÃ¥got att tro pÃ¥ – problemet är att religiösa ledare alltid kommer att försöka lura oss. Varför? Därför att religion = politik = makt. Ja, kanske inte i Sverige där vi är totalt sönder-sekulariserade.

För det andra: Det finns å andra sidan livsåskådningar, som Buddhismen, i vars namn man mig veterligt aldrig har startat något krig. Det är toppen.

Men pÃ¥ frÃ¥gan om huruvida Gud finns – sÃ¥ är jag fullkomligt övertygad om att han (eller nÃ¥’t) existerar. Och vill ni veta hur jag är sÃ¥ säker?

Tänk er en tornado som drar igenom ett skrotupplag i tusentals kilometer i timmen. Är det troligt att det, när tornadon har dragit förbi, skulle stå en sprillans ny Lamborghini där? Ihopsatt liksom av sig själv?

Nä – det var det ingen som trodde, va?

Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Det finns en massör här i den lilla staden, som kallas för Knasten (fråga mig inte varför). Han ses ofta på caféer, alltid iklädd en mörkblå träningsoverall.

Idag chockade han mig när jag var inne i en butik, genom att vara klädd i en snygg grÃ¥ rock, svarta byxor och dyra italienska skor. ”Knasten”, skrek jag, ”vad hÃ¥ller du pÃ¥ med? Var är träningsoverallen?”.

Knasten fnös till och sa irriterat: ”Kan man inte fÃ¥ klä sig litet snyggt dÃ¥ och dÃ¥ utan att folk ska kommentera det?”. Jag gav mig inte: ”Har du dambesök eller nÃ¥’t?”

Han vände på klacken och gick ut ur butiken, medan jag beundrande såg efter honom. Sedan var jag förstås tvungen att gå runt i några andra butiker, bland annat Pojkvännens favorit-klädbutik, och fråga om de hade sett Knasten i sin snygga rock!

Den bästa kommentaren var följande, som kom klockren frÃ¥n Jörgen (han som jag alltid möter pÃ¥ Systembolaget, ni vet): ”Ibland gÃ¥r Fantomen omkring som en vanlig man…”.

Jag säger ju det, i en liten stad vet folk precis ALLT om dig – sÃ¥ det gäller att veta vad man gör och säger.

Som om jag nÃ¥gonsin har brytt mig om det. Men ändÃ¥….

Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Om ni visste vad roligt det är att vara en Fluffbabe! Det händer alltid snälla och skojiga saker, och idag har det hittills (man vet ju inte vad som händer längre fram ikväll) hänt två härligt fluffiga saker:

1. Jag fick ett samtal frÃ¥n vÃ¥r kundtjänst som berättade att en av vÃ¥ra kunder i Holland hade problem med att fÃ¥ sitt paket. När jag ringde upp den söta kunden sa hon följande: ”Det här är ju fantastiskt – jag har aldrig i hela mitt liv varit med om sÃ¥dan service!”. ”Nej”, svarade jag, ”men sÃ¥ har du heller aldrig tidigare träffat pÃ¥ en Fluffbabe!”. Det höll hon med om.

2. Vi ville belöna våra allra, allra bästa kunder med en liten present, så vi skickade ut en ask Fluffbabe Kisses till alla som vi känner har börjat älska oss. Nu rasar det in tack-mail till oss och vi är helt överlyckliga!

Så här blir livet när man är så snäll man bara kan. Det blir som en drog dessutom, så nu går vi bara omkring och tänker på hur vi ska kunna göra ännu mera fluffigheter.

Visst är det häftigt?

Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Jag mÃ¥ste ha fÃ¥tt Ã¥rhundradets bästa julklapp den här julen – en GPS. Den testades för första gÃ¥ngen idag, när jag skulle ta mig till Lunds Konsthall tillsammans med Pojkvännen. Lund är en riktigt knivig stad att köra bil i, ska ni veta. Allt är enkelriktat.

Det här gav mig alltsÃ¥ ett utmärkt tillfälle att fÃ¥ prova min nya leksak – ja, i mitt fall är det mer en livräddare än en leksak – jag har alltid hävdat att jag skulle kunna tappa bort mig precis var som helst. Det mÃ¥ste väl ändÃ¥ ses som en begÃ¥vning? Jag menar, hur mÃ¥nga kan DET???

Döm om min förtjusning när jag sÃ¥g att även SHOPPING fanns listat i själva apparaten! Jag kan alltsÃ¥ knappa in att jag vill shoppa, och sÃ¥ kommer det upp massor av fantastiska tips – inte bara i den Lilla Hemstaden, utan i Köpenhamn, Malmö, och en massa andra skojiga ställen!

Och fattar ni att jag kan ställa in den på HELA EUROPA?!?!

Jösses, flickor – tror ni verkligen att Pojkvännen har förstÃ¥tt vad han har gjort?!?!?

Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Detta var sannerligen en pärs. Fattar ni att jag fick lov att gÃ¥ upp klockan tio i sex i morse för att hinna vara i TV4-studion kl 8.30? Det enda – och jag menar verkligen det enda – som höll mig uppe, var tanken pÃ¥ att Fluffbabe Gold tvingades ta 6.30 planet till Stockholm i morse. Vi satt liksom i samma bÃ¥t.

När jag nästan var framme (närmare bestämt exakt kl 8.00) kom jag plötsligt pÃ¥ att en god vän sedan mÃ¥nga Ã¥r tillbaka, har flyttat frÃ¥n Stockholm till Malmö, och jag ringde honom för att föreslÃ¥ en tidig lunch. Han sÃ¥g förstÃ¥s att det var jag som ringde för han började med att säga: ”Och vad är det som har fÃ¥tt upp dig ur sängen sÃ¥ här dags en fredagsmorgon? Har inte du ett liv att leva?”.

Jag f̦rklarade stolt att inte bara var jag uppstigen Рjag var REDAN i Malm̦! Han var imponerad.

Fast på TV4 verkade de inte lika imponerade av min oerhörda uppoffring för konsten. De verkade tycka att det var en helt naturlig tid att stiga upp.

Att vara med i panelen var skoj. Den stackars gulliga programledaren hade fullt upp med att försöka hÃ¥lla oss i schack. Det var inte lätt. Man skulle kunna uttrycka det sÃ¥ här: Vi tre som var ”panelhönor” är nog var och en för sig som en relativt ofarlig vätska. När vi blandades blev vi som en veritabel explosion.

Jag kommer nog inte att fÃ¥ vara med igen…

Fluffbabe Blondie