Mina Darlings!

Jag har blivit ombedd att här publicera en krönika, som just nu finns att läsa i tidningen OffieM. Den är sanslös och alldeles sann. Håll till godo:

”Jag har jobbat som egenföretagare i många år och måste erkänna att det finns en sak som jag verkligen saknar från min tid som anställd – arbetskamrater. Eftersom jag hade fördelen att under 10 år vara anställd på ett av Sveriges största förlag, det vill säga i en bransch med verkligt galna och roliga människor, så har jag fantastiska minnen som jag gärna delar med mig av. Ett av minnena är den numera klassiska anekdoten om Konferenstrosan…

Det började som en helt vanlig dag på kontoret. Jag satt och bläddrade igenom något trist och funderade över livet. Plötsligt ringer telefonen. Jag lyfter luren – ännu lyckligt ovetande om att detta samtal kommer att få konsekvenser av sällan skådat slag – och hör marknadschefen för en av våra stora inredningstidningar skrika: ”Åsa, samla ihop så många tjejer som möjligt och möt mig i konferensrummet – NU!”

Jag var klok nog att inse att det inte var läge för diskussioner. Denne numera pensionerade marknadschef var känd för sina smått galna idéer och dessa idéer skulle alltid genomföras med omedelbar verkan.

Snart stod vi alltså där – ett femtontal snabbt rekryterade kvinnor – nyfikna på hans senaste påfund. Marknadschefen själv var som alltid uppspelt och redo att köra över oss mentalt om detta skulle krävas för ett lyckosamt genomdrivande av hans senaste projekt.

Mitt på bordet stod en brun låda. Den var till bredden fylld med – trosor. Det visade sig att Marknadschefens svärmor hade gått på kurs och lärt sig sy trosor och nu skulle Marknadschefen hjälpa henne att bli av med ett större antal.

Det fanns inga som jag gillade och jag ställde mig för omväxlings skull lite avsides. Det var ju inte min mening att störa försäljningen som verkade gå strålande. Marknadschefen var alltså på topphumör men missade inte mig, där jag stod i mitt hörn:

”Åsa, du måste också handla!” Jag försökte taktfullt säga att jag stod över shoppingen idag. Jag borde ha insett att det aldrig skulle stoppa Marknadschefen som omedelbart skulle ha reda på orsaken till denna otippade kommentar.

Jag har senare med en dåres envishet hävdat att det som sedan hände var oundvikligt. Efter att verkligen ha FÖRSÖKT slippa berätta för Marknadschefen att hans svärmors hemmasydda trosor var anskrämliga, återstod bara en sak: att tysta honom för gott.

Jag drog alltså ned mina jeans till knäna och sa: ”Jag använder den här modellen och det finns inga sådana i lådan”. Trosan råkade vara minimal och vi kvinnor fick nu njuta av något mycket sällsynt – en fullkomligt mållös Marknadschef. Han återhämtade sig dock snabbt och skrek:

”Inga problem – min svärmor kan sy allt. Vi kallar modellen för Konferenstrosan!”

Resten är förlagshistoria.”

Puss & Kram från er egen Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Jag är trött på finanskriser, lågkonjunkturer, hot om inflation och arbetslöshet. Idag läste jag en krönika i Svenska Dagbladet – av en tjej som bor i New York. Hon skrev att det har blivit fullkomligt tabu att shoppa!

Det enda folk pratar om är återanvändning och second hand. Ingen skulle drömma om att berätta om en ny handväska de har köpt, eller ännu värre – en ny våning!

Det här är väl hedervärt på många sätt (även om jag tycker att det verkar NÅGOT överdrivet, faktiskt) men hur KUL är det?

Dessutom älskar jag New York, och i brist på annat har nu Pojkvännen och jag bestämt att vi ska anlägga en liten trädgård à la New York Penthouse-style uppe på taket på vårt gästhus!

Där kommer jag att kunna sitta och leka att jag är i New York. Med ett glas champagne i handen – vad annat!?

Puss & Kram från er egen Fluffbabe Blondie (alltid kosmopolit)

Pojkvännen är kosmopolit...

Mina Darlings!

Eftersom jag nu också har TAPPAT RÖSTEN (och hur kul tror ni att jag tycker DET är?) så är jag naturligtvis extra glad för alla mina böcker. Idag ska jag dessutom recensera en läcker, alldeles ny bok: Din Heder av Martin Svensson (ni vet han som var gift/sambo med Dilba tidigare)

Jag måste erkänna att jag inte har läst något av Martin Svensson tidigare.Tittar man på bilden av honom på insidan av pärmen, så blir man ju också lite misstänksam – han ser helt enkelt så bra ut. Kan snygga människor skriva bra böcker, undrar man lite tveksamt?

Svaret på den frågan är: JA. Det kan de.

Din Heder handlar om Viktor – en vilsen kille som inte riktigt vet om han fortfarande är ihop med sin sons mamma. De har liksom inte bestämt sig utan ska låta några månader gå för att ”se”.

När han kommer hem till sin ungkarlslya upptäcker han att det har varit inbrott, men ingenting verkar stulet. Detta är upptakten till boken, som leder till att han träffar Meryem – en palestinsk-kurdisk tjej i 20-års åldern. Kanske har de träffats tidigare en sen kväll på krogen?!

Viktor dras ofrivilligt in i Meryems liv och han blir varse att begreppet heder representerar många olika saker för människor i olika kulturer.

Jag gillar den här boken. Den är språkligt avskalad på ett sätt som får läsaren att känna både Viktors egen rotlöshet och hans hjälplöshet när han träffar den betydligt mer försigkomna Meryem.

Viktor blir en bricka i det spel som Meryem försöker spela, men som hon till sist inte klarar av att hantera. Traditioner och värderingar i en kultur som varken Meryam själv vill kännas vid, eller som vi svenskar kan förstå, tar över.

I det här spelet finns absolut inga vinnare.

Puss & kram från er egen Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Ännu en dag i sjukbädden. Hur tråkigt som helst. Igår ägnade jag mig åt att lägga en ansiktsmask. Ni vet en sådan där som ska sitta på i 30 minuter (när hinner man annars med sådant?) innan man tvättar av den.

Idag ska jag göra motsvarande hårinpackning. Kul.

Fast jag har faktiskt fått ett jätteroligt tips från Darling Lotta – hon tyckte att jag skulle prova att dricka champagne med honung i! Den tjejen är hur cool som helst.

Det jag egentligen vill förmedla, innan jag lägger mig och läser igen, är att man liksom inte får vika sig när man är sjuk. Det gäller, som alltid, att göra det bästa av situationen. Om jag är sjuk imorgon också, så vet jag exakt vad jag ska göra: jag ska ägna dagen åt att göra mig vacker för Pojkvännen som sedan i söndags bara har sett sin flickvän som en spillra av sitt forna jag.

Sådant är inte bra i längden.

Puss & Kram från er egen Fluffbabe Blondie (med överpudrad röd näsa)

Mina Darlings!
Idag kunde ha varit en fullkomligt meningslös dag -jag har legat till sängs med en hemsk förkylning, halsont och feber. Men så blev det inte!

Till att börja med läste jag två böcker – den ena en fantastisk dansk, som jag kommer att recensera om några veckor, den andra var Kackerlackorna av Jo Nesbö – min nya norske favoritförfattare. Helt otroligt – varken jag eller Fluffbabe Pink, som ändå läser gigantiska mängder böcker, hade någonsin hört talas om denne prisbelönte deckarförfattare. Men nu läser vi allt av honom.

Sedan är det ju som så att man inte ska ge efter för det här med sjukdomar. Då kännser man sig bara ännu sjukare. Så jag har också tagit mig en lång skön dusch, gjort en peeling och självklart smort in mig i Fluffbabes egen härliga Fluffy Marshmallows Body Butter.

Efter det är det mycket roligare att vara sjuk – jag lovar.

Imorgon kommer jag att vara som en ny människa!

Puss & kram från er egen Fluffbabe Blondie (ständigt på barrikaderna)

Mina Darlings!

Idag tänker jag rekommendera er att omedelbart köpa biljetter till filmen ”En shopaholics bekännelser” som har premiär idag.

Jag har inte sett filmen (ännu) men jag har läst boken som filmen bygger på, skriven av Sophie Kinsella. Det är sällan en bok har fått mig att känna mig så extremt nöjd med mig själv.

Rebecca Bloomwood, som är vår fullkomligt maniska shoppare i boken, har noll koll på sitt liv, sin ekonomi och sitt shopping-missbruk. Hon jobbar som reporter på en finanstidning (bara det är hysteriskt kul…) och försöker dessutom dryga ut sin minimala lön med ett antal extrajobb. Det går så där bra. Hennes enda tröst är shopping.

Efter att ha levt med Darlingen Rebecca under 350 sidor känns mitt eget liv som ett underverk på alla sätt. Jag har koll på min ekonomi, min garderob och mina shoppingkassar. Jag har fenomenal koll, faktiskt!

Boken är en riktigt söt chic-lit och jag hoppas att filmen lyckas gestalta virrpannan Rebecca på ett kul sätt.

Boken ges ut av Damm Förlag och om du gillar den så finns det massor av uppföljare!

Puss & Kram från er egen Fluffbabe Blondie (på språng mot närmsta biograf)

Mina Darlings!

Ni minns kanske att jag och Pojkvännen var och lyssnade på Henrik Schyffert för ett par veckor sedan? Och att jag nästan blev lite småkär i honom (fast det tänker jag aldrig säga till Pojkvännen).

Nu har det visat sig att en av väninnorna, Sus, har jobbat ihop med honom och har hans emailadress. Så nu har jag skrivit ett otroligt fluffigt, coolt, beundrande och snällt mail till honom.

Det här är inget som jag normalt sett gör med kändisar. Jag tycker att de får väl fatta själva att de är bra. ”Är det inte därför de är kändisar”, brukar jag tänka.

Men nu har jag alltså gjort det. Och det känns så oerhört snällt och välvilligt. Ni fattar väl hur glad den här lille killen, som blivit mobbad under hela sin skoltid, kommer att bli när han läser det?

Det är nästan så att jag blir lite gråtmild över min egen förträfflighet.

Igen.

Puss och kram från er egen förtjusande Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Idag har varit en jobbig dag, så det blir en kort rapport. Jag har varit i Småland på ett möte och kört bil hur länge som helst. Mötet var med ett företag som kommer att producera en av våra mer spektakulära produkter, kan jag lova. Mer om detta om ett litet tag! Än får ni leva i spänning.

Mötet gick kanonbra – jag var ensam från Fluffbabes och de var tre (Morgan plus två till). Och de bjöd på lunch. Sådant älskar en Fluffbabe!

Efter tre timmars ”manglande” (vi hade mycket att gå igenom) satte jag mig i bilen för att åka hem till Skåne igen. Tio minuter senare ringer telefonen. Det är Morgan. ”Vi saknar dig redan”, säger han glatt.

Jag säger bara en sak: det är PRECIS så här det ska vara. Och det är sådana här människor man vill omge sig med.

Eller hur?

Puss & Kram från er egen – lyckliga – Fluffbabe Blondie

Mina Darlings!

Lille Martin (min danspartner) jobbar extra på ett ålderdomshem. Nyss fick jag ett sms från Martin, som jag bara måste dela med mig av. En av de äldre tanterna – 92 år gammal – hade nämligen försökt lära Martin något viktigt. Hon menade att champagne var drycken för en dam och att man aldrig skulle skämmas att dricka det!

Jag tror att jag måste gå och besöka den där tanten. Självklart ska jag ta med mig en flaska champagne! Det är nämligen det jag oroar mig för mest – tänk om det finns begränsningar för hur mycket champagne man tillåts dricka när det blir dags att sätta sig på ”hemmet”?

Om det är så tänker jag faktiskt vägra bli gammal. Jag ser det som en mänsklig rättighet. Ni undrar kanske vad jag menar (champagnen eller att vägra bli gammal?).

Självklart menar jag bägge delarna.

Puss och kram från er egen Fluffbabe Blondie (livet är för kort för att man ska ha tråkigt)

Mina Darlings!

Jag har precis kommit tillbaka från en härlig lunch med min PT (personliga tränare) och känner mig på ett strålande humör. Den kvinnan är – trots att hon är så seriös i meningen duktig på det hon gör – så underbart galen!

Hon fick sitt andra barn för några månader sedan och idag berättade hon att hon hade haft otroligt tråkigt under förlossningen. Så tråkigt faktiskt,  att hon i smyg sms:at sin väninna som jobbade på sjukhuset och bett henne köpa en flaska vin för att smuggla in på rummet.

Det är sådana här saker jag älskar med mina alla väninnor. De är så smarta och knäppa! Vem tackar en för att man är normal – jag bara frågar? Och hur kul har man i livet?

Kul, det fick jag även efter lunchen när jag på Fluffbabe Pink’s inrådan skulle gå och köpa det hetaste till våren – nämligen ett par jeanstights. Ja, det har alla väninnor i klanen gjort, både Sophie och Sus.

Jag ryckte åt mig ett par supercoola lila, som vanligt i storlek Large (de gör ju bara barnstorlekar på allt nu för tiden…). Men gissa vad som hände????? Det var – för STORA!

Hurra – fattar ni hur lycklig jag var när jag dånade ut ur provrummet och skrek: ”Jag måste ha en storlek mindre!”.

Min dag är räddad och en ny dunk rosévin inhandlad, så nu kommer hela veckan att passera i ett rosa moln av fluff och åter fluff.

Puss och kram från er egen Fluffbabe Blondie (med rätt att vägra vardagen)